Efter en säsong som slutade bättre än vad någon hade förväntat sig 2024 så började denna säsong på ett så typiskt AIK sätt som det bara går. Svenska cupen ska börja och AIK har en “måste vinna” grupp. Lagen i gruppen är Degerfors IF, IFK Värnamo, Trelleborgs FF och AIK. Första matchen för AIK är Degen hemma.

Förväntningarna var att AIK skulle vinna men jag kände en liten oro med tanke på att den förre AIK spelaren Omar Faraj nyss skrivit på för Degerfors. Min farhåga blev som jag trodde. Anton Saletros satte 1-0 på en frispark i den 33:e minuten. Omar Faraj svarar med 1-1 i den 52:a minuten. Ett haveri till match men till AIKs försvar så var det två av truppens nyförvärv som mer eller mindre blev inkastade i startelvan direkt från Arlanda. Trelleborg borta. Ett stort bortafölje och man är revanschsugen. Det går inte heller riktigt som tänkt. Vi släppte in 1-0 i den 58:e minuten. Den enda som faktiskt försökte den här matchen var mittbacken Thomas Isherwood, som satte ett långskott i den 90:e men inte så mycket mer att ta med sig från den här matchen. Vi är vid det här laget i princip utslagna ur gruppen. Sista matchen var mot Värnamo hemma. Vi vinner matchen med 2-0 och Guidetti gör mål, inga glada miner hos någon trots vinst. Vi har ju redan förlorat första platsen vilket betyder att det inte blir något slutspel i cupen. Ett haveri.

Någon månad senare är det dags för Allsvenskan att sätta igång.

Det är den 31:a mars måndag kl 19 på Gamla Ullevi. GAIS ska ta emot AIK i den Allsvenska premiären. Jag sitter hemma hos min morbror och kollar på matchen på tv , spelet ser inte särskilt bra ut från något av lagen, GAIS är nära ett mål i första halvlek men annars är det inte någon jätteinsats från något av lagen. Men i den 91:a minuten så slarvar en GAIS spelare med bollen och Dino Besirovic får tag på den på högra kanten och slår ett inlägg till Bersant Celina som nickar in den framför AIK klacken och arenan bryter ut i målglädje. AIK tar med sig 3 poäng.

I hemmapremiären så tog AIK emot IFK Norrköping på Strawberry Arena. Jag satt på familjeläktaren och fick se det mäktiga tifot som visar Råsunda och gamla AIK legendarer. Något som kom från ingenstans var att istället för att höra ”Leva Livet” av Lill Babs var att låten ”AIK - Det är kärlek” började spelas och texten ”När det svartgula laget spelar boll för mig det är kärlek” stod ovanför och under tifot. Sen kom ”Å Vi e AIK”

Första målet är ett självmål av AIKs egna Sotirios Papagiannopoulos. En stor chock för alla 40 000 åskådare. Det dröjer till andra halvlek innan AIK gör sitt första mål. Nyförvärvet Aron Csongvai sätter en frispark och det står 1-1 i matchen. Peking svarar med 2 mål på mindre än 10 minuter efter kvitteringen. Christoffer Nyman i Peking gör även sitt 100:e mål i Allsvenskan. John Guidetti byts in och gör ett mål drygt 5 minuter efter 3-1. Sedan gör svarar Mads Thychosen med ett kvitteringsmål. Jag och min kompis sitter ner och tänker att det inte är möjligt att vi räddade poängen och just när man sitter där i chock över hur vi ens lyckades göra detta så sätter nyförvärvet Johan Hove bollen i mål 94:e minuten och AIK vinner med 4-3. AIK har alltså vänt ett 3-1 underläge och livet kan inte bli bättre. Man känner att det är början på något nytt men man känner fortfarande att det inte kan fortsätta såhär. Det är ohållbart. Men det fortsätter. AIK radar upp uddamåls vinster under våren där många av målen kommer i slutminutrarna. Ingen match känns som en dunderprestation men vi får poängen vi behöver och vi är serieledare. Man börjar ändå känna lite på att det kanske är dags för guld igen. Men sen så kommer Djurgården borta. Första derbyt för året. På 3 Arena. Jag minns hur jag vaknar på morgonen planerar med min kompis att vi ska ses på Retro bar i Fridhemsplan och dricka öl där innan matchstart kl 14. Vi kommer sedan till arenan. Vi står under ”Ortens Favoriter” tifot. Väldigt god stämning fram tills en situation mellan ”Sotte” och Gulliksen hettar till i straffområdet och Gulliksen blir nedputtad i straffområdet. Trots att bollen är i spel på andra sidan planen så blåser domaren straff för Djurgården. De sätter den. Allt känns över och det känns pinsamt. AIK börjar få momentum i andra halvlek först. Anton Saletros gör mål i 83:e och allting känns lugnt igen. Jag tänker att vi nästan kan vinna detta. Så blir det inte. Och så blir det inte mycket mer denna säsong.

Säsongen slutar med att AIK hamnar på en sjunde plats efter en tung 2-0 förlust mot Halmstad på hemmaplan. Detta är såklart inte acceptabelt på något sätt eller vis. Ett cupfiasko, ett riktigt bittert uttåg från Europa Conference League, en ledning som säger en sak men gör motsatsen, pinsamma derbysiffror och en besvikelse till allsvensk säsong.

Jag hoppas att AIKs säsong 2026 blir ett ljusare år med känslan av att vi kommer någonstans. Vi supportrar förtjänar det.