Jacobson, (2023) anser att skilsmässolagarna var orättvisa för oss kvinnor under 1800-talet, att de var gjorda för att skydda männens makt och kontroll i familjen istället för att hjälpa kvinnor eller män komma ut ur ett farligt äktenskap. Att ta sig ut ett äktenskap är inte så enkelt för oss, det behövdes en viss anledning, annars fick man inte skilsmässan. Att vara otrogen är en anledning men det är inte bara så att anklaga sin man, nej. Vi kvinnor behövde bevis på att vår man har varit otrogen. Man behövde minst 2 vittnen som sett att mannen varit otrogen, men detta var nästan omöjligt. Steget efter blir inte enklare eftersom man måste berätta om sitt privatliv till kyrkan. Vi behöver konfrontera allt vi gjort till en präst, kyrkorådet, och domstolen. Hela processen är lång, jobbig och skamfull vilket själv kan hindra kvinnan från att försöka skilja sig. Män i andrahand kan fejka en otrohet och vinna den enkelt bara för att ta sig ur äktenskapet. Ingen kvinna ska kunna bli behandlad så, ett objekt som kan bli bortkastat.

1800-talet är snart slut och vi har än aldrig fått göra våra röst hörda. Enligt Larsdotter, (2019) så beror det på att vi är främst kvinnor och att vi inte kan ta några juridiska beslut. Men det beror också på att folk som har ekonomiska problem anses mindre intelligenta och då inte få möjligheten att rösta. Kvinnor har historiskt inte kunnat göra något åt våran ekonomi eftersom vi aldrig fått chansen att jobba. Detta visar hur svag och osäker demokratin faktiskt var, och hur viktigt det var att kvinnor får fulla politiska rättigheter. När kvinnor får rösta blir politiken mer representativ och fler inkluderas. Det leder till att mer frågor för kvinnors sida besvaras, till exempel tryggheten för kvinnan, utbildningen vi får och även omsorg till kvinnor. Dessa frågor rör inte män eftersom det inte påverkar dem. Ifall vi kvinnor redan nu hade fått rösta hade vi kunnat göra en riktig ändring i samhället, få våra röster äntligen hörda. Just därför borde vi få rättigheten att rösta.

Under 1800-talet menade vissa att kvinnor inte behövde fler rättigheter eftersom det skulle vara logiskt att kvinnor ska stå under en mans myndighet. Männen ansågs vara mycket mer logiskt och ekonomiskt smartare än kvinnor. Tanken att kvinnor ska behöva överbelasta sig eller oroa sig över små saker som männen kan sköta enkelt, det vill säga saker som att skriva avtal, ta lån eller behöva ta egna beslut är helt ute ur fönstret. Männen visste vad som var bäst för kvinnan och hemmet och därför bestämde de dem. Kvinnan målades upp som någon som bara ska kunna ta det lugnt och sköta alla uppgifter hemma, som att städa och laga mat. Detta är ingen orättvisas men istället en naturlig ordning.

Folkirorelse. (u.å) skriver att under hela 1800-talet sågs vi kvinnor vara omyndiga och därför istället vara under en mans kontroll. Vi fick inte skriva avtal, ta lån eller bestämma något själva utan godkännande av mannen vi står under. Vi levde ett liv där vi inte fick bestämma något, som om vi var små barn. Alla lagar skrivna var inte för att hjälpa samhället att stå för rättigheter men istället för att hålla kvar en mans kontroll och makt i familjen. Vi fick aldrig chansen att heller visa ifall vi kunde ta några egna beslut, så vi kunde aldrig bevisa dom fel. Vi var fasta, inlåsta i ett enda spår som varje kvinna måste följa. Flera liv som är kopior av varandra, medan män fick välja flera hundra vägar genom deras liv. När kvinnor lever samma liv i flera hundra år så måste det ske en ändring, fler rättigheter till oss kvinnor.

Vi är inte objekt, vi är människor som alla andra i världen. Men ändå har vi inte rättigheten att bestämma något själv. Lagen ska visa rättvisan i världen, inte trycka ner på kvinnor som män kan hålla kvar sin position som den enda logiska människan i världen. Vi följer ett liv som vi inte vill följa. Men har vi något val? När våran röst tystas förnekas all rättvisa. Vi kvinnor förtjänar att bli hörda, att dra våra egna vägar.