Jag som många andra ungdomar utsätts av stress främst på grund av skolan. Även om det inte finns kommande prov eller inlämningar känner jag tyngden på mina axlar. Jag känner att om jag bara rör mig några millimeter kommer allt att rasa. Allt jobb jag genomfört för att bygga upp mina relationer, mina betyg och så mycket mer. Saken är att ingen riktigt bryr sig, eller hur? Lärare och föräldrar kommer aldrig att förstå hur det är nu förtiden. Mycket har förändrats de senaste åren och kraven är betydligt högre gällande skolan. Hur mycket jag än försöker är det inte tillräckligt. Jag har alltid fått höra kommentarer som, ”du måste anstränga dig mer” eller ”du pluggade inte tillräckligt”. Men hur mycket jag än försöker går det aldrig framåt.

Varje kväll efter skolan sitter jag i mitt tysta rum medan tankarna flödar in som strömmar i havet. Jag kan inte. Jag förstår inget. Tanken på att bara släppa taget och ge upp finns alltid där. Jag kan inte hjälpa det. Alla har säkert känt för att ge upp nån gång, Har inte du också det?

Under hela våra liv har vi förväntats att vara bra på allt, vare sig det gäller skolan eller vanliga hobbys, som sport. Det gick från att man skulle ha den svåraste läseboken till att man skulle få högst betyg i klassen. Man vill vara först för att man har lärt sig sedan man är liten att det är det enda som spelar roll i den här världen. Men det kan även känns bra efteråt. Att veta att all ansträngning och pluggande man genomfört inte är tid som har gått till spillo. Men tjatandet från vänner slutar aldrig utan det bidrar bara till mer ångest över nästa prov. Frågor som ”vad fick du på provet” eller ”har du fått … igen”. Alla dessa förväntningar samt krav leder ju i sin tur till stress och även depression om det varar under en längre period. Man blir till sist så trött på allt, man orkar inte försöka längre. Men det går ju inte, man kan inte bara ge upp, speciellt efter alla de föregående åren av ansträngning.

Forskningen visar att majoriteten av ungdomars stress kommer ifrån skolarbete. Men det finns många flera anledningar till stress gällande olika grupper av människor, som till exempel när man står inför stora förändringar i sitt liv, när man behöver fatta viktiga beslut samt när man är orolig för något. Det kan även bero på sociala medier, du vet när man jämför sig med folk och börjar oroa sig väl mycket över sitt utseende. Sedan när man väl börjar bli stressad över flera olika anledningar samtidigt kollapsar allt. Men stressandet försvinner inte utan man orkar bara inte göra något åt saken.

Att ge upp är en tanke som dykt upp i min hjärna ett tag nu. Ska jag ge upp eller inte? Vad skulle du göra? Det enklaste är att ge upp. Men det kan jag ju inte göra. Då har allt jag jobbat för hittills inte varit till någon nytta. Men är det smartaste verkligen att fortsätta?

Alla säger att man ska fortsätta, men det är inte så enkelt som de tror. Även om jag tycker att det är påfrestande så försöker jag i alla fall att fortsätta och det tycker jag även du ska göra när du tycker att det går dåligt. Det kan hända att du äntligen tror att det blir bättre men så plötsligt sker det något som förstör. För mig är det svårt att fortsätta eftersom jag ligger under mycket press. Press och stress gällande i princip allt, till exempel skola, sport och olika talanger. Till exempel om jag nämner att jag går på tennis så förväntar sig folk att jag ska vara kapabel av att spela på en väldigt hög nivå. Detta sätter bara onödig press på mig, men jag kommer inte att ge upp. Utan jag ska fortsätta försöka. Försöka i skolan, i mina aktiviteter och i livet generellt. Som Einstein brukade säga ”Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du fortsätta framåt”.