Smaken på det kommunala dricksvattnet i Strömstad upprör en del Strömstadsbor. Några menar att det luktar alger och smakar unket.

-Det är till och med några chaufförer som inte ens dricker kaffet här, berättar busschauffören Johan Hansson. 

På kontoret vid bussdepån på Prästängen spolar busschauffören Johan Hansson i kranen med ett kritiskt ansiktsuttryck. Han tycker att vattnet har en konstig bismak och berättar att han spolar vattnet i flera minuter för att få bort lukten av mossa och alger. Johan menar att chaufförerna tycker kaffet i Strömstad och Uddevalla smakar olika, även om samma sorts maskin används på båda depåer. Enligt honom är uddevallakaffet mycket godare.

-Det är till och med några chaufförer som inte ens dricker kaffet här, utan de tar med hemifrån, säger Johan med en bister min och utbrister:

Vera Gustafsson-Det smakar pyton!

Johan berättar vidare att han upplever stor skillnad på vattnets smak även inom Strömstad. I hans hem på Rådhusberget smakar vattnet bra, men på arbetsplatsen på Prästängen smakar det förfärligt, enligt honom själv. Johan funderar därför på om bismaken han känner kommer ifrån vattenledningarna. 

En ljummen vårkväll pustar Silje Schild, frisör, och Marita Svensson, hudterapeut, ut efter en arbetsdag på Salong Effekt. Silje berättar om hur metaller och mineraler i vattnet kan påverka håret. 

- Ofta kan vi se, lukta och ta i ett hår och känna att det är någonting i det. Det kan vara allt från produktrester, till koppar, järn eller kalk. Om det är järn i håret blir det lite rödaktigt, med koppar så blir det lite grönaktigt och om det är kalk i håret så blir det jättetrassligt, dött och matt. 

Marita förklarar att beläggningar av metall i håret efter en tvätt försvårar hårblekning på grund av oönskade kemiska reaktioner. Silje instämmer med att det blekta håret till och med kan gå av. Därför menar Silje och Marita att de lägger en stor vikt vid att rensa håret från metaller innan de påbörjar en hårblekning. De minns tydligt hur en enskild hårprodukt gjorde kundernas hår pistagegrönt, vilket inte kunde förklaras av teknikerna i Italien.

Vera Gustafsson

-Just Strömstad är det enda stället i hela Sverige där vi inte kunnat använda den färgen, säger Marita och gestikulerar med händerna i sin iver att berätta.

Jerry Johansson, VA-chef i Strömstad kommun går med på en intervju. Jerry delar varken Johans eller Siljes och Maritas bild av det kommunala dricksvattnet. Han menar att, vad som anses vara gott dricksvatten är personligt och att det kan skilja sig mellan olika personer. Han berättar vidare att det tas ett 40-tal vattenprover hos kunderna i kommunen varje år men dessa prover innefattar inte vattnets smak.

Har alla med kommunalt vatten samma kvalitet och smak på vattnet?

-Ja, generellt så har de det. Vi skickar ju ut ett enda sorts vatten i ledningssystemet. Sedan har vi omloppstider i ledningssystemet som är lite olika långa och inne i stan så är det väl mest omsättning på vattnet, svarar Jerry. 

Finns det föråldrade vattenledningar i Strömstad kommun som behöver bytas ut?

-Jaja, ja det finns det, säger Jerry med en suck, men berättar vidare att de följer strikta regler kring metallhalterna i vattnet. Han menar dessutom att koppar inte alls används i systemet, men att koppar och järn kan förekomma i fastigheternas rör och på så sätt påverka vattnet. Jerry pekar även på att mängden vatten som konsumenterna spolar i sina fastigheter påverkar smaken.

I en undersökning som lades ut på Facebook den 22 april i år i "Strömstadsgruppen" deltog 151 personer. Resultaten visade att 87% av deltagarna tycker att vattnet smakar gott eller riktigt gott. Resterande 13% har röstat på alternativen "dåligt", "varierande" eller "riktigt dåligt" och anser att vattnets smak borde gå att förbättra.