I Forum för levande historias lokaler kan man nu komma Anne Frank inpå livet. Hon har ett och annat att säga om vår egen samtid. 

I Forum för levande historias lokaler kan man nu komma Anne Frank inpå livet. Utställningen tycks sätta fingret på något i vår samtid; Hela våren var fullbokad innan den ens slagit upp portarna. 

Vi är på besök hemma hos familjen Frank. Vi kliver först in i köket. Det finns ett vardagsrum också. Bakom en bokhylla längs en av väggarna i vardagsrummet finns en lönndörr. Här bor de, paret Frank med sin dotter. Anne. 

Trots att  vi omges av  kulisser och i själva verket befinner oss i Forum för levande hiistorias utställningslokaler, så blir Anne Franks på vinden så påtagligt.

Beridna Babouglu är en av de elever från Didaktus gymnasium i Stockholm, som blivit inbjuden för att "testa" Forum för levande historias nya utställning "Om jag bara får vara mig själv" innan den öppnar. Hon har redan läst boken "Anne Franks dagbok", men med utställningen kommer hon kusligt nära huvudpersonen, som också är bokens författare. 

– Det är hemskt. Fakta finns ju överallt. Men nu förstår jag att hon var en riktigt människa. Att det inte bara är påhittat. Och att de människorna som levde då hade precis samma känslor som vi har nu.

Utställningen tar avstamp ur dagboken, som hon i hemlighet skrev där på vinden under åren 1942 och fram till 1944, då hon och hennes familj blir förrådda och förda till Förintelseläger. Här ryms tankar om kriget, om rätten att få vara sig själv, men också de vardagliga tankar som vilken tonåring som helst bär på. Och hopp om en ljusare framtid. Under sitt näst sista år i livet skrev hon: ”bara kriget är slut kan vi börja vara människor igen och inte bara judar". Och "bara jag får vara mig själv så är jag nöjd”. Utstställningen, som är öppen både för skolklasser och allmänhet under våren, är redan fullbokad. Kanske för att den sätter fingret på något som är aktuellt just nu – identitet och hur vi ser på varandra. 

–   Jag tror att väldigt många kan identifiera sig med Anne Frank i dag och vi vill med avstamp ur hennes liv ställa frågor kring identitet och om hur vi ser på varandra. Man kan bli kategoriserad på ett negativt utifrån att man är jude, rom eller homosexuell. Men i den lilla kontexten kan det handla om att bli stämplad som plugghäst eller utifrån att man hejar på ett visst fotbollslag, säger Marcel Rådström, pedagog på Forum för Levande Historia. 

Parallellt med Anne Franks historia finns det större sammanhanget. Andra världskriget, nazisternas frammarch och vision om en rent folk, rensat från allt som inte passade in i Hitlers fascistiska samhällsbygge. Judar, homosexuella och romer.

Beridna Babouglu är 16, ett år äldre än Anne Frank när hon dog, och även hon tillhör en utsatt folkgrupp. 

– Jag är kurd och jag känner att mitt folk blir utsatta för det här varje dag. Det finns många etniska grupper i Mellanöstern som inte får vara på vissa platser, till exempel. Så det pågår hela tiden. 

Eleverna från Didaktus i Liljeholmen blev den första klass som fick se utställningen hos Forum för levande historia i Gamla stan i Stockholm.

Beridna och hennes klasskompisar kommer själva att få testa sina fördomar i en annan del av utställningen, med workshops som sätter fokus på samtiden och hur vi ser på andra i dag. Här projiceras bilder på en skärm, på två olika personer. Vilka är de? Det får eleverna diskutera. Vilka slutsatser drar de utifrån vad de ser? Det behövs ingen betänketid. Teorierna bubblar fram.

Sedan rullar filmen. Alla föreställningar om personernas personlighetsdrag och bakgrund visar sig vara helt fel. 

Pedagogen Marcel Rådberg förklarar. 

– Vi sätter alla postit-lappar på varandra på gott och ont. Vi kan inte säga att vi inte ska sortera människor, för det kommer vi inte ifrån. Men funderar man lite på det här så kan man skaffa strategier för hur vi agerar på de tankarna. 

För Anne Frank satt den där etiketten utanpå, för att ingen skulle behöva undra. Från 1941 tvingades judarna i Tyskland att alltid bära en Davidssjärna när de vistades utanför bostaden, för att de skulle visa att de var judar. 

Berättelsen om Anne Frank har lästs av unga svenskar på högstadiet och gymnasiet i decennier. Ändå tycks den mer aktuell än någonsin. Nu har en fortsättning planerats till hösten på grund av det stora intresset. 

Och det finns onekligen en del paralleller mellan vår tid och Anne Franks. Oron i samhället ökar, intoleransen växer. Människor på från andra kulturer, på flykt från krig och förtryck, knackar på. 

– Hur normerna förskjuts ser man inte alltid i sin egen samtid. Det är lättare att se i efterhand. Det är därför vi tycker att det är viktigt att jobba med sådana här workshops. Om vi nöter in de här frågorna om och om igen så får det oss att börja tänka och hela tiden vara på vår vakt inför hur normer kan förändras. Det är också ett sätt att värna om demokratiska värden. 

LÄS MER

Forum för levande historia

Wikipedia: Anne Frank

DISKUTERA

Vad är normförskjutning och kan du se någon sådan i dagens samhälle?

Hur tror du att andra ser på dig? Hur påverkar det dig och ditt liv?

Hur gör du för att utmana dina egna fördomar?