Året är 1981 och Claudia är bara 14 år gammal när hon anlände till Sverige med sin familj. För första gången i hennes liv hade hon aldrig känt sig så rädd för det som skulle vänta på henne på de främmande gatorna av Stockholm.

Jag kommer idag skriva om något som särskilt inte talas jätte mycket om. Med hjälp av min Mamma (Claudia Tejo) som har nu bott på Sverige i ungefär 30 år. Hon kommer ge oss en liten inblick till det som hände när Augusto hade makten i Chile och det som hon kallar det mest ledsna minnet hon har från sin barndom, men inte alla barndomar startar ledsamt, utan Claudia hade också glada minnen från hennes barndom. 

- När jag var liten kunde jag åka till min faster på landet och samla upp ägg på morgonen i en stor kruka så sparade jag in de, de var i jätte fina färgerna men jag kunde inte ta alla med mig hem eftersom de vägde mycket , jag matade också kycklingarna med majs, det var jätte roligt. Sen hade jag mina kusiner som bodde på landet, jag både nära havet så jag kunde vara där med dem, mormor älskade havet och det gjorde jag med, ibland brukade hon och jag gå på promenader runt området, i Santiago gick jag också med många av mina vänner som både nära mig. 

Från den barndomen som Claudia summerade till mig så kunde jag förstå att det fanns stunder som var ganska glada för henne. Men inte alla var så lika glada enligt henne, hon hade en tuff tid i skolan på grund av de hårda reglerna som fanns på skolan i Chile, de exempel som hon beskrev till mig var kostnaden på böcker, maten och den uniform som hon blev tvingad att ha på sig, som fortfarande idag kostar det på skolorna som finns i Chile. Claudia sa därmed till mig att det var en gång en kille i henne klass som misskötte sig och som straff fick alla i klassen stå ute då var det 32 grader ute eller om det var kalt satt vi inlåsta i klassrummet tills skoldagen var slut. Men detta kunde hon se över för hon hade många att vara med när hon var liten, därmed sjöng hon också nationalsången på måndagar som hon tyckte var ganska roligt men det var en stor skillnad från Sverige enligt henne.  

- Jag hade många vänner, nästan alla bodde nära varandra och då lekte vi räv eller cyklade vi, ibland tävlade alla med cyklarna och kollade vem som var snabbast. Sen gick vi också tillsammans till skolan, i skolan brukade vi också hänga med varandra.I skolan så var det viktigt att visa respekt för lärarna så vi var lugna när det var skola men när skolan var över så lekte vi eller gick o gick. Men det var en stor skillnad från Sverige eftersom allt kostade på skolan som jag gick på, jag tycker att Sverige skola var då lite bättre för då behövde man inte betala för böcker och resten av grejerna, sen var det mer öppnare och lugnare med reglerna, men skolan i Chile var inte jätte dålig eftersom man visade respekt och hade regler som funkade bra.   

Vilka var de mer ledsna minnena i din barndom?

- När vi flyttade till Sverige, för då var allt helt annorlunda.Jag kom till Sverige vid 80 -talet och då var det diktatur i Chile av Augusto Pinochet som ja, han tog makten men det fick nästan hela min familj att flytta, jag kom med min mamma först till Sverige och sen kom resten av min familj, men de skilde sig senare. De var mycket tufft eftersom de var vid oktober och då snöade det och vi hade inte ens rätt kläder, vi gick inte i skolan i 3 månader, jag kunde inte språket och under Augustos tid i makten försvann min morbror, min mamma försökte leta efter honom men han kunde man inte hitta. Det var riktigt jobbigt för många man kände försvann. Men idag så är Augusto död och det är bättre i Chile idag, både ekonomiskt o politiskt. 

Claudia Tejo. Image: Foto: Sofia Clavijo.

Var det svårt att få jobb i Sverige? 

- Nej det var faktiskt inte svårt för när jag kunde det språket så var allt mycket enklare, jag började jobba när jag var ungefär 18 år, o sen började man studera och lära sig olika grejer. Idag är jag ganska glad eftersom jag hade en bättre tid i skolan i Sverige, för det finns bra lärare, det tog en ganska lång tid för mig att göra vänner men jag lyckades till sist.

Även med en ledsen blick så såg jag att Claudia är ganska bestämd och nöjd med henne liv och så klart var det tufft för henne i början, men idag jobbar hon som sjuksköterska och lever bekvämt här i Sverige och enligt henne så är Sverige hennes hem för hon har bott här i 30 år nu och hon kommer fortsätta bo här till dess.