Att beskriva sitt yrke som en maträtt kan verka som en lekfull övning, men för läraren Lars landar svaret oväntat snabbt; en tacobuffé.
- Man vet aldrig riktigt vad man ska hitta. Det kan vara lite sött, lite starkt, lite surt och lite krispigt, förklarar han.
Det är en bild som på något sätt fångar hans erfarenheter – mångsidigt, oförutsägbart och fullt av kontraster. Och kriminalvården – en miljö som visade sig vara både utmanande och formande. I dag undervisar han om samma värld som förändrade hans, och bär med sig erfarenheter både för sig själv och in i undervisningen på Drottning Blankas gymnasieskola.

Vägen in i kriminologin började när han, efter orimligt långa arbetsveckor inom restaurangbranschen, bestämde sig för att byta yrke.

- Jag höll på att jobba ihjäl mig, säger han utan undanflykt.

Jakten på ett hållbarare arbetsliv ledde till en oväntad möjlighet; ett jobb på häktet i Uppsala genom en gammal vän och upptäckte snabbt ett intresse för kriminologi.

Under åren inom kriminalvården har han arbetat på flera häkten och anstalter. Arbetsmiljöerna beskriver han som speciella men också lärorika. Vissa platser, som häktet Kronoberg, var extremt styrda av rutiner. Varje dag följde ett fast schema

- Tills det kom ett larm, då fick man springa på larm, då släppte man allt och sprang på det.

Precis vad larmen handlade om kunde variera.

Trots den mentala och fysiska belastningen fanns det fördelar. En av favoriterna var att arbetet stannar på arbetsplatsen.

- Många jobb idag förväntar sig att man ska jobba hemifrån och jobbar man som lärare i en vanlig skola så jobbar man mycket på kvällar och helger, det gör man inte när man jobbar som lärare inom kriminalvården för du får inte ta med dig något hem.

Jag frågade honom sedan om ett av de mest omtalade ämnena inom kriminalvården; fördomarna.

- Massor, säger han direkt. En av de vanligaste är att svenska fängelser skulle vara någon form av lyxmiljö. Det håller han inte alls med om.

Att intagna har tillgång till grundläggande saker som mat, säng och tv handlar inte om lyx, förklarar han, utan om något så grundläggande som mänskliga rättigheter och rehabilitering. Synen på kriminalvården som enbart ett straffsystem ser han som både förenklad och skadlig. För honom är människosynen central så även personer som begått brott måste behandlas som just människor.

Genom åren har många möten och händelser gjort avtryck. Vissa har varit tunga, särskilt sådana där människor mått väldigt dåligt. Han berättar om en självmordsincident som påverkat honom även efteråt.

Ett av de starkaste positiva minnena är från en tidigare studerande som bestämt sig för att lämna kriminaliteten bakom sig, efter många år. På anstalten läste han upp både grundskola och gymnasium.

- Han satt på vår anstalt när han tog examen, vilket inte är ofta det händer. (...) Sen träffade jag han, då satt han på restaurangen här nere i såna hantverkskläder liksom. Så då hade han ju lyckats.

Efter många år inom kriminalvården bytte han karriär. Med sin tidigare samhällsvetarexamen kunde han läsa till lärare, vilket tog kortare tid än polisutbildningen som han också övervägt. Efter först ett kort jobb på en vanlig skola återvände han som lärare till kriminalvården, men när arbetet där blev “galet trist” gick han vidare till gymnasieskolan DBGY.

Hans bakgrund påverkar undervisningen tydligt då han kan kombinera den akademiska kriminologin med praktiska erfarenheter.

- De 10 åren jag jobbade påverkade mig väldigt mycket som person för jag ser vissa saker på ett annat sätt, tror jag, och det är klart att jag tar med mig det i klassrummet.

Men det svåraste i undervisningen är de tunga teman som ibland kan vara svåra att prata om för elever, men han menar att han lärt sig hantera sådana samtal med tiden. Det finaste med att undervisa i kriminologi menar han är elevernas engagemang och att få undervisa i ett ämne som både han och eleverna tycker är intressant.

Ett råd han själv hade velat ha handlar om betydelsen av en professionell inställning: att se människor som individer, släppa fördomar men samtidigt vara medveten om att gränser är nödvändiga i dessa miljöer. Han framhåller också hur skickliga vissa personer kan vara på att manipulera och att personalen därför måste vara bestämda.

- Det är rovdjur alltså, letar efter svaga människor som de kan lura och få att göra saker. De letar efter det aktivt, jämt och det gör de inte bara där, det är deras livsstil liksom.

I framtiden hoppas han att kriminalvården ska förändras, eftersom ökade intag gör att rehabiliteringen riskerar att försvinna. Han menar att om kriminalvården ska minska kriminalitet måste den erbjuda innehåll i verksamheten – inte bara inlåsning. Inom kriminologin ser han behov av att sanningen konstant uppdateras, eftersom kriminalitet förändras snabbt, bland annat genom digitalisering, internationella nätverk samt att kvinnans roll växer.

Avslutningsvis vill han att eleverna efter kursen ska ha en realistisk bild av kriminologi, fri från fördomar och förenklade uppfattningar. Genom att förstå grunderna och se skillnader mellan sant och falsk skapar det en grundsten till att förstå individer, men också bygga relationer, vilket är kärnan i både jobb och skola.