I en tid då skärmen är vår främsta kontaktpunkt knyter unga människor starka band till personer de aldrig mött. Influencers blir både förebilder och vänskapsobjekt, och frågan vi måste ställa oss är: vad ger dessa ensidiga relationer, och vad tar de ifrån oss?

Söndag eftermiddag. Solen strilar in genom fönstren på caféet Da Matteo i Göteborg. Filippa, 30, sitter vid ett hörnbord med laptopen framför sig, djupt koncentrerad på pluggandet. Mobilen ligger bredvid, tyst till en början, men plötsligt blinkar en notis upp: Håkan Hellström har lagt upp på Instagram. Filippa ler och plockar upp mobilen.

Hon är långt ifrån ensam om att reagera på något som bara existerar på en skärm. Människor världen över följer liveströmmar, poddar eller videobloggar och känner på riktigt en närhet till personer de aldrig mött. Den här typen av relationer kallas parasociala; enkelriktade band där publiken utvecklar känslomässiga kopplingar till sändaren, trots att denne aldrig ser dem tillbaka.

– När jag ser Håkan känns det nästan som om han pratar direkt till mig, säger Filippa.

Fenomenet är långt ifrån nytt. Redan på 1920-talet uppstod parasociala relationer via radion, och på 1930-talet följde miljontals amerikaner Father Coughlin's politiska tal. Roosevelt använde “fireside chats” för att nå medborgarna. Televisionen förstärkte detta, och nyhetsankare som Walter Cronkite blev symboler för trovärdighet och trygghet.

I dag tar fenomenet nya former. Youtubers och influencers når tusentals följare dagligen och interagerar via livechattar och sociala medier. Ändå är det i slutändan en individ med ett varumärke som kommunicerar till en publik hen inte känner. Forskning vid Göteborgs universitet visar att sociala medier påverkar vardag, relationer och interaktioner och ofta skapar känslor av närhet genom personligt tonläge och konstant uppdatering.

Filippa har själv några parasociala relationer, utöver bara Håkan, något hon först hade svårt att erkänna. En av de mest formativa böcker hon läst är Anthony Bourdains Kitchen Confidential, som gav henne en oväntad närhet till författaren.

AI-genererad illustration av Anthony Bourdain, inspirerad av hans karaktäristiska stil och personlighet. Image: Ebba Bergström.

– Jag kände nästan att jag lärde känna honom, säger hon.

Parasociala relationer finns i många former, inte minst via böcker. Där finns en positiv parasocial relation, mycket långsammare än modern streaming, mellan författaren och läsaren. Om du verkligen läser ett verk, har du en konversation med författaren och ger honom tvivlens fördel medan du brottas med hans tanke. Om du inte litar på författaren, eller bara direkt håller med eller inte håller med utan eftertanke, varför bryr du dig ens om att läsa det? Som Mortimer Adler sade i sitt klassiska verk, “How to Read a Book”:

Att läsa en bok bör vara en konversation mellan dig och författaren. Förmodligen vet han mer om ämnet än du; om inte, bör du nog inte slösa tid på hans bok. Men förståelse är en tvåvägsprocess; läraren måste ifrågasättas, och läraren måste själv svara när han förstås.

I takt med att det digitala landskapet förändras blir parasociala band allt snabbare och mer intensiva. En kort video på Instagram eller TikTok kan räcka för att skapa känslan av närhet. En studie från 2024 av Juan Liu och Jung-Sook Lee visade att hög konsumtion av parasocialt innehåll kunde korrelera både med ökad ensamhet och ökad känsla av gemenskap, beroende på individens situation. Det är alltså inte fenomenet i sig, utan hur och varför man använder det.

Porträtt av Filippa Arnås, som intervjuas i texten. Image: Ebba Bergström.

Parasociala relationer kan både stärka och stjälpa.
De kan:

• skapa trygghet
• fungera som sällskap
• inspirera till kreativitet eller förändringar

Men de kan också:

• förstärka ensamhet
• trigga orealistiska förväntningar
• flytta fokus från verkliga relationer

För Filippa har parasociala relationer blivit en del av vardagen. Hon pluggar ofta ensam, rör sig mellan bibliotek och sin lägenhet, och ibland är det ansiktena på skärmen som gör dagarna mindre ensamma. Hon ser det inte längre som något att skämmas för.

– De har ju påverkat vem jag är, ibland mer än folk i min närhet, säger hon.

Närbil av mobilskärm där sociala medier appar syns. Image: Berke Citak.

Parasociala relationer är kanske inte vänskap i klassisk mening, men i en tid där vi balanserar mellan ensamhet och uppkoppling fungerar de som något mitt emellan, varken verkliga eller falska, men ändå betydelsefulla.