En kvinna vi träffa vid namnet Edith berättade lite djupare om hur ekonomin fungerar för ungdomarna i Muranga och att det inte alls är lika som i Sverige. Vi förklarade att alla ungdomar som studerar på heltid får en summa av CSN, Edith blev förvånad och sa att ungdomarna i Muranga inte får samma och dom istället för små summor av föräldrarna. Dom flesta får ingenting alls och går runt hungriga i skolan tills dom kommer hem och kan äta.

Edith vaknar upp varje morgon klockan 06:00 för att förbereda sig inför dagen. Efter att stigit upp ur sängen tar hon en snabb dusch för att fräscha upp sig och kläder sig sedan i sina arbetskläder. Innan on lämnar hemmet, tar ho några minuter för att göra en kopp kaffe och äta en lätt frukost. Sedan ger hon sig iväg till sitt arbete där ho arbetar fram till klockan 16:00. Under arbetsdagen är Edith fokuserad, produktiv och hanterar arbetsuppgifter och har samarbetar bra med sina kollegor. Vid lunchtid så hinner ho inte att gå hem för att sin lunch så on är tvungen att strunta att äta sin lunch då hon inte har tiden för att kunna gå hem för att äta sin lunch.

Efter arbetspasset så tar hon en promenad med hennes vänner och spenderar tid på cafeterian och kollar när ungdomarna gör sina sportsliga aktiviteter.

I Muranga, Kenya, kämpar unga människor varje dag med ekonomiska utmaningar som är svåra att jämföra med förhållandena i Sverige. Deras styrka och beslutsamhet är beundransvärd och påminner oss om mänsklighetens motståndskraft. Deras berättelser ger oss en inblick i en annan verklighet och understryker behovet av att förstå och uppskatta kulturell mångfald.

Låt oss komma ihåg att deras hopp och drömmar är universella. Dessa unga människor inspirerar oss att arbeta tillsammans för en mer rättvis och inkluderande värld.