Jag tycker att det är så hemskt att man ska behöva känna sig otillräckliga och ha ångest baserat på hur mycket fett man har på kroppen. Jag vet själv hur det är, och det är förjävligt. Jag började nog ha kroppskomplex när jag var 9 år. Då hade jag komplex för mer än hur jag såg ut, men det var en grej bland alla andra grejer. Jag mådde redan jättedåligt och att då även behöva tänka på hur ful jag var blev liksom för mycket. Jag försökte låta bli att äta, men jag kunde inte låta bli och det gjorde att jag mådde ännu sämre. Jag har inte helt koll på ålder och så, men mellan jag var 9-11 år var det som värst. Något år spenderade jag mycket av min lediga tid framför spegeln med ett måttband. Jag visste inte hur stort midjemått som var normalt, hur stort andras var och hur stort som var hälsosamt. Jag visste bara att mitt midjemått var för stort, eftersom jag hade en mage, och det var fult. Ett tag när jag satt i bussen höll jag mina ben i luften, lite ovanför sätet, för att mina lår inte skulle “flyta ut” mot sätet och därmed se större ut. Någon rast gick jag och en kompis runt och planerade sommaren. Vi skulle gå ner i vikt tillsammans, vara mycket med varandra, äta nyttigt, träna, springa varje dag, inget gluten, inga kalorier. Tänk på att vi var ca 10 år. Detta är hemskt, och tyvärr även vanligt. Detta är ett problem som samhället behöver ta tag i. Som 9 åring (och i flera fall yngre) ska man absolut inte tänka på hur man ser ut. Då ska man leka. Ha kul. Inte ha ångest.

Jag har fortfarande perioder då jag mår dåligt över fettet på min mage och mina lår. Tänker jämt att bara jag blir smalare, bara jag förlorar ett lager fett så ska kläderna sitta finare på min kropp, och jag ska bli mer attraktiv. Finare. Få bättre självförtroende, må bättre och tycka mer om mig själv. Inget av detta är sant. Man är väl fin som man är? Varför skulle jag automatiskt bli finare bara jag blev smalare? Vi tänker för mycket på människans yttre. Jag själv tycker att jag har lättare att se skönheten i en person om jag tycker att personen är snäll och trevlig. Då spelar kroppen ingen roll, för då tycker jag om personen och tänker inte på hens kropp. Om det är något vi ska förändra om oss själva är det väl att försöka vara bättre medmänniskor? Nu säger jag inte att vi ska sluta fokusera på våra kroppar och leva ohälsosamt. Det är inte bra att leva ohälsosamt, varken för kropp eller själ. Nu tänker jag på att om man är hälsosam kanske man fortfarande bara ser att man “inte är fin” för att man har fett på kroppen. Men det är hälsosamt att ha fett på kroppen. Att äta godis ibland är hälsosamt. Att ta promenader istället för att springa är hälsosamt. Självförtroende får man genom att tänka bra om sig själv och inte bara se ner på sig själv. Man måste börja se sina bra sidor och inte vara så hård mot sig själv. Det skulle inte hjälpa för mig att bli smalare. Jag hade nog inte ens märkt det. Mitt självförtroende är fortfarande detsamma.

Överallt på internet matas man med klipp hela tiden. “Såhär gick jag ner i vikt på en månad”. “Få platt mage på bara två veckor”. “Såhär äter du för att gå ner i vikt”. Och så vidare. Det finns oändligt många videor på detta tema. De dyker upp i flödet på youtube, instagram, tiktok och facebook. Såklart har det en påverkan. Och inte nog med det, när man går in i klädaffärer och ser hur smala och små skyltdockorna är och hur fint kläderna sitter på dem är det väl klart att man själv bara tycker att man ser dum ut när man själv står i provhytten med samma plagg på.

Men vad grundar sig denna kroppsfixering sig i egentligen? Oklart. Det har jämt funnits normer om hur man ska se ut, speciellt runt kvinnor. Olika kroppstyper har kommit och gått som trender. Vi människor är bra på att jämföra oss med varandra och hittar alltid någonting som vi kan bli bättre på, egenskaper som andra har men som man själv inte har, men borde ha. Jag vet inte varifrån dessa “trender” och kroppsideal kommer. En teori är att klädaffärer står bakom det lite. Såhär, företag som säljer smink vill få exempelvis påsar under ögonen att verka som en ful grej, därför ska man köpa deras heltäckande concealer för att täcka över det. Folk börjar tänka att jaha, det är fult med påsar under ögonen, så jag måste dölja mina, så jag köper denna concealer för att dölja dem. Företaget tjänar pengar, jag tänker att det kan vara samma sak med kläder och klädaffärer. De får en att tänka att man behöver ett visst plagg och får folk på så vis att köpa det, till exempel de virala tightsen som trycker in din mage så att du ser smalare ut. Detta är alltså en riktig produkt som jag har sett lite överallt på sistone. På företagets modeller blev före och efter-resultatet stort, och man kändes lite lockad att köpa dem. Det var jättemånga som köpte dem också. Företaget tjänade pengar. Det kan alltså vara en faktor till denna kroppsfixering.

Det är förjävligt att behöva gå runt och ha dåligt självförtroende, det påverkar hela ens liv och hur man ser på saker, hur man orkar med vardagen och vilken energi man sprider omkring sig. Det är också som sagt skitjobbigt att gå runt och må skit av det här. Detta problem pratas nästan aldrig om. Det tas inte upp. Jag har i alla fall inte varit med om att någon förälder eller skolan har tagit upp det. Jag har stött på videor på tiktok där vissa har tagit upp det, men utöver dessa få videor, ingenting. Jag hoppas att vi en vacker dag ska komma förbi detta och inte göra skillnad mellan folk på grund av deras kroppar.

Jag tror att alla är påverkade, både kvinnor och män, gamla som unga. Antalet ätstörningar har ökat med hela 30% sedan 2007. I Sverige lider ca 190 000 personer i åldrarna 15-60 av ätstörningar. Jag tror knappast jag behöver påpeka hur hemskt det är. 190 000 enskilda individer. Av dessa är ca 147 000 kvinnor och 43 000 män. Då kommer vi tillbaka till min teori om att det är mer utbrett bland kvinnor än bland män. Jag tror att det kan bero på att kvinnor har en större press på sig än män att se bra ut.

Folkhälsan blir allmänt sämre ju fler som blir sjuka, så klart. Så detta är även ett samhällsproblem. Folk behöver vård för sina ätstörningar, vara ledig från jobb och skola ett tag för att återhämtat sig, och det tar ju även på ekonomin. Även den mentala hälsan förvärras och folk behöver psykisk vård.

Avslutningsvis vill jag återigen påpeka att detta är ett problem samhället behöver ta tag i, det vill säga vi alla. För det är vi som är samhället. Vi behöver normalisera alla kroppstyper. Vara försiktig med vad man säger och kommenterar, både när man pratar och i text. I text är det väldigt vanligt att bli missförstådd, så där är det extra viktigt att ta ansvar och inte skriva några onödiga kommentarer. Prata med dina barn om det, dels att det är okej att se ut som man gör och att det inte är okej att kommentera någon annans kropp.

                                                                              —----------slut—----------