När Lovisa var fyra år fick hennes mamma och pappa det hemska beskedet, hon hade drabbats av något en fyraåring aldrig skulle behöva genomlida, Leukemi 

Vi möter upp Lovisa, som vi ska intervjua, utanför caféets dörrar. Hon möter oss med ett stort leende innan vi går in genom dörrarna. Vi sätter oss i en nedsutten soffa nära ett fönster. En hårslinga av det blonda håret åker fram i ansiktet när hon sätter sig ner och hon lägger den snabbt bakom örat. Bara genom att kolla in i hennes kristallblåa ögon får man känslan av att hon är en genuin och snäll person. Bagaren måste ha tagit ut en ny omgång bullar från ugnen, för doften av nybakade kanelbullar sprider sig och skapar en lugn atmosfär.

Vi är här för att intervjua en tjej, som vi har valt att kalla Lovisa, om hur en hemsk sjukdom kan förändra en ung persons liv. Som hon säger själv, ”detta förändrade mitt liv” och ”mitt liv kunde börja efter att den var borta.”

Innan sjukdomen var hon en liten levnadsglad tjej, som älskade att prata om allt mellan himmel och jord. När hon var runt 4 år gammal började hon bli alltmer hängig, hade ingen energi och var väldigt blek. Samtidigt hade hon börjat få små röda prickar som spridits över hela hennes kropp. Då valde hennes föräldrar att åka in med henne till akuten, många tester och blodprov senare kunde det fastställas att värdena såg för dåliga ut för att inte väcka någon oro, så hon skickades direkt till Karolinska sjukhuset. Efter 6 timmars väntan fick hon tid för att ta fler blodprover, som även dem visade på dåliga värden, och med dem kunde det fastställas att hon hade drabbats av leukemi, så hon blev inlagd direkt, och började sin behandling direkt därefter.

Leukemi är en allvarlig sjukdom som påverkar blodcellerna och benmärgen. Det innebär att det blir en överproduktion av onormala vita blodkroppar. Det finns olika typer av leukemi, inklusive akut och kronisk leukemi. Symtomen kan inkludera trötthet, blekhet, frekventa infektioner och blödningar. Behandlingen varierar beroende på typen av leukemi och kan inkludera kemoterapi, strålbehandling och ibland benmärgstransplantation. Cirka 300 barn varje år drabbas av leukemi i Sverige, 80 % av alla som drabbas överlever, med den siffran borde såklart vara 100. Om detta kan man läsa vidare på Cancerfonden och 1177 vårdguiden.

Under den period hon låg inlagd och behandlades beskriver hon hur hon mådde dåligt, kände en ständig rädsla för döden och hon tyckte det var jobbigt att ligga på sjukhuset, hon berättar för oss hur hon minns att hon för det mesta tänkte, ”jag ville bara hem”. Lovisa kollar på oss med blanka ögon. Familjen gick med en ständig oro för att allt skulle bli värre. För även fast det är den drabbade som genomlider sjukdomen och allt som kommer med den, så drabbas familj, närstående och alla i den sjukas närhet av sjukdomen. 

Efter två månader fick hon börja lämna sjukhuset, men bara på korta permissioner. Hon var sjuk i en period, men under den gick det mycket upp och ner. Man visste aldrig hur nästa dag skulle se ut.

Efter fyra års sjukdom, vid 8,5 års ålder fick hon ringa i klockan som ett bevis på att hon hade övervunnit cancern.

Idag är hon helt frisk och lever sitt liv precis som vilken annan liten tjej gör. I julas fick hon operera ut porten som behövde sitta kvar ett år efter att hon blivit frisk, ifall att hon skulle fått ett återfall, vilket hon inte fick. Hon gör en kort paus och kollar ut genom fönstret på rörelsen utanför, sen får vi ögonkontakt igen, och hon säger, “Det kändes som att cancern kom ytterligare ett snäpp längre ifrån mig.”

Sorlet runtomkring oss tar oss tillbaka till rummet som fyllts av ljudet från glada människors skratt, men det enda man kan känna är orättvisheten över vad Lovisa med många fler har genomlidit. Det är så orättvist.