Anne Frank föds i Frankfurt Am Main år 1929, men tvingas vid fyra års ålder att flytta till Nederländerna och Amsterdam efter att nazistpartiet tagit makten i Tyskland. Hennes familj består av den återhållsamme och kloke fadern Otto, den mer utåtriktade och lite okänsliga modern Edith samt den ambitiösa storasystern Margot.

I Amsterdam växer Anne upp, går i skolan och lever överlag ett relativt normalt liv när allting plötsligt förändras.

Under ockupationen av Nederländerna som Tyskland genomför år 1940 begränsas plötsligt hennes och familjens liv rejält och för att inte riskera att bli tillfångatagna av nazisterna går de under jorden.

I gömstället, som är ett gårdshus i Amsterdam, gömmer sig även en annan familj, Van Daans, och snart börjar alla utmaningar med att vara undangömd, att uppenbara sig.

Boken utspelar sig mestadels i gårdshuset där familjen håller sig gömd.

Som läsare får man till en början försöka skapa sig en egen bild av hur gömstället måste ha sett ut, men lite senare i boken visas det bilder och ritningar över huset, vilket gör det enklare att förstå hur allting hänger ihop.

Eftersom boken är en dagbok så är den skriven ur ett subjektivt perspektiv vilket innebär att alla åsikter och tankar i boken är Annes egna. Dessa tankar och åsikter varvar Anne sedan med fakta som hon läser sig till genom böcker eller lyssnar sig till via radion, men överlag så präglas ändå boken av vad Anne tänker och tycker.

Något som är väldigt intressant med boken och som gör den så unik är Annes förmåga att varva återgivelser från olika vardagliga situationer, eller egna funderingar och tankar om livet, med stora och komplicerade ämnen såsom världspolitik och filosofi, allting på hennes alldeles egna sätt.

Hennes förmåga att beskriva olika tankar och situationer på ett tydligt och intresseväckande sätt är väldigt imponerande och att hon drömde om att bli författare eller journalist är inte särskilt förvånande. Hon hade uppenbarligen talang för det.

Boken är en spännande och intresseväckande berättelse som innehåller alla möjliga olika känslor och sinnesstämningar, men även om den bitvis har vissa gladare och lyckligare partier så vilar det hela tiden en känsla av oro och vemod i luften som är omöjlig att komma ifrån.

Eftersom hela handlingen berättas ur en tonårings perspektiv så tror jag att det är i just den åldern som man berörs mest av att läsa boken, vilket gör den till en perfekt bok att läsa på högstadiet eller i gymnasiet. Men trots att just den åldern kanske är den mest ideala så kan nog de allra flesta ändå känna igen sig i och relatera till många av de känslor som Anne beskriver i dagboken, vilket gör att den även riktar sig till en bredare målgrupp.

Personligen berördes jag verkligen på djupet av det hopp och den framtidstro som hon ger uttryck för genom hela boken, trots att hon lever under de mycket svåra förhållandena som förintelsen skapade.

Jag tycker att alla som har möjligheten att läsa boken ska göra det, för en mer mångsidig och personlig skildring av en av de värsta perioderna i mänsklighetens historia är svår att få tag på.