Reportage: Samhället där ingen är ensam, men alla känner sig det.
Det har aldrig varit enklare att ni varandra, ändå beskriver många unga hur den ständiga digitala kontakten ofta lämnar de mer ensamma och mindre förstådda. Samtidigt som den psykiska ohälsa fortsätter öka bland unga minskar också förmågan till empati. I skolmiljöer sitter ofta elever sida vid sida med mobilerna fastklistrade i händerna, ständigt uppkopplade, men med den mänskliga närvaron nästan frånvarande. Forskning från Karolinska Institutet (2025). visar att omfattande skärmtid är kopplad till sämre sömnkvalitet, ökad risk för depressiva symptom och minskad social närvaro.  

Klockan har slagit 10.15 och skoldagens första rast har äntligen börjat! Soffan längst bort är full, men ingen pratar. Sju elever sitter sida vid sida, ögonen fastklistrade vid sina telefoner. Tystnaden bryts endast av notiser: pling... pling... pling. 

"Alla är aktiva online, men ingen säger något här" säger Moa, 18, och sänker blicken mot skärmen igen. Hon berättar att hon ofta känner sig ensam, trots att mobilen aldrig är tyst. "Jag skriver med kanske 25 personer om dagen, men när jag kommer hem inser jag att jag inte haft någon meningsfull dialog med någon, på hela dagen" säger hon. (Egen intervju, november, 2025).

Forskning från Karolinska Institutet visar att ungdomar med hög skärmtid löper större risk för dåliga sömnvanor och depressiva symptom, särskilt bland flickor. Enligt samma rapport följdes 4810 högstadieelever i Stockholmslän under ett år. De som låg över genomsnittlig skärmtid (3-4 timmar/dag) rapporterades senare sovtider, sämre sömnkvalitet och högre nivåer av depressiva symptom året efter.

Mindre empati, mer stress.

Under de senaste tio åren har depression och ångest bland unga ökat markant, enligt Folkhälsomyndigheten via Forskning.se (2025). Enligt en sammanställning från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) 2025 uppger 60 procent av unga mellan 16 och 24 år att de haft besvär av ångest, oro eller stress, trots att många lever under relativt goda ekonomiska och sociala förhållanden. Parallellt visar psykologiska studier att förmågan till empati minskar, särskilt förmågan att tolka kroppsspråk, ögonkontakt och ansiktsuttryck, enligt Hansen i Skärmhjärnan (2019). 

Psykiatern Anders Hansen skriver att vår hjärna är byggd för fysisk närvaro, ögonkontakt och subtil kommunikation. När allt fler samtal sker via skärm "får hjärnan inte den stimulans den är byggd för". Han beskriver hur skärmar ger snabb dopamin-belöning, medan verkligs samtal kräver mer energi, men ger djupare och mer långvarigt välmående och välbefinnande (Hansen, 2019).

När belöningssystemet anpassas till snabba notiser blir vi mer otåliga, stressade och mindre närvarande. "Hjärnan kan inte skilja mellan verklig information och en plingande notis," skriver Hansen. 

Ung tjej där telefonen förstärker hennes psykiska mående. Image: Pexels - Darina Belonogova.

Den kanske mest brutala reflektionen kommer från en av mina klasskompisar. "Om jag glömmer mobilen hemma får jag panik. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Jag känner mig typ... tom". Hon tittar ner på bordet när hon säger det. Ingen skämtton, bara ren trötthet. (Egen intervju, november, 2025) 

Vad händer när vi slutar se varandra?

På vissa skolor i Sverige har man börjat införa mobilfria timmar. Inte som bestraffning, utan som ett experiment i social återuppbyggnad. Resultaten är tydligt positiva: mer prat, fler skratt och fler spontana grupperingar. En tydlig livlighet som många beskriver som saknad. Det är som att något långsamt vaknar till liv igen. 

Men det största steget handlar inte om att sätta regler, det handlar om att göra ett aktivt val. 

Ett val att lyfta blicken. 

Ett val att verkligen se varandra. 

Ett val att inte låta ensamheten växa bakom skärmen. 

Image: Unsplash - Marija Zaric.

När jag lämnar skolan märker jag det igen, tystnaden. Den är inte farlig, bara tom. Och när någon skrattar högt, sådär riktigt högt, i verkligheten... hörs det extra tydligt. 

Det sticker ut. 

För det är sällsynt. 

För att det är mänskligt.