Svårt skulle jag inte säga men skönt att hjälpa andra, säger psykologen Susanne om jobbet psykolog. Om du mår bättre av att hjälpa andra är psykolog ett jobb för dig!

Psykologer möter människor med svåra problem och behöver stöd. Vad en psykolog gör är att hjälpa människor som känner sig dåliga men inte vet varför, har genomgått något svårt eller knappt fått någon sömn, känner sig stressade, deprimerade, har ångest, skadar sig själva eller har tankar att inte vill leva. 

Just nu befinner jag mig på Teleskopgatan utanför restaurangen Kebab box och känner doften av kebab och massa olika kryddor. Jag känner hur den kalla vinden blåser mot mitt ansikte, så kallt att jag får gåshud. Jag ser hur spårvagnen åker ut ur tunneln från stan till Teleskopgatan. Det är massa gnissel från spårvagnen och det stör jag mig enormt mycket på. Människor går och cyklar förbi mig. Bland människorna ser jag en förvirrad kvinna komma upp från hållplatsen. Hon har brunt lockigt hår som slutar vid midjan. Hon har på sig en mörkblå dunjacka, svarta jeans och gråa stövlar. Jag går fram till henne. 

- Ursäkta, är du Susanne Kihlström? undrar jag.

- Ja, är det du som ska intervjua mig? säger hon. 

- Ja. 

Sen går vi ett tag och sätter oss på en bänk. Då börjar jag min intervjun. 

- Varför blev du psykolog och hur såg din utbildning ut? frågar jag. 

- Jo, jag har alltid velat vara psykolog och tycker det väldigt intressant. På gymnasiet gick jag samhälle och det var roligt. Men på universitet var det svårt, det tog ungefär 6 år för mig. 

- Okej men vad gör du i ditt arbete?

- Jag pratar med människor som mår dåligt eller har varit med om något svårt. Också människor med ångest, vill göra sig själv illa och osv.

- Oj, det måste vara svårt, säger jag.

- Svårt skulle jag inte säga men kanske skönt att kunna hjälpa andra. 

- Aha, skulle du rekommendera andra ungdomar att utbilda sig till psykolog?

- Absolut, det skulle jag.

- Tjänar du bra?

- Jag tjänar tillräcklig bra och är nöjd med min lön.

- Det var min sista fråga men tack för att jag kunde intervjua dig, säger jag. 

- Tack själv! säger hon.

Både oss ställer oss upp och går mot hållplatsen. 

- Hejdå, säger jag och åker med spårvagn hem. 

Jag har lärt mig mycket efter intervju. Jag vet mer nu om yrket och vad en psykolog gör. Det var intressant att prata med psykologen Susanne.