- Alla vill förändra världen och även jag, säger Abdullah Nazari. För tre år sedan kom Abdullah till Sverige, som ensamkommande från Afghanistan. Nu berättar han om sina framtidsplaner och hans engagemang för mänskliga rättigheter.

Solen lyser upp Nacka Gymnasiums tegelväggar morgonen jag träffar Abdullah Nazari. Vi hälsar på varandra och jag frågar om vi ska gå till biblioteket i skolan, för att hitta en tyst plats för våran intervju. Bibliotekets lugn är en skön kontrast mot livet i kafeterian utanför och vi sätter oss i grupprummet. Genom glasväggen kan vi se eleverna som rör sig mellan de bokfyllda hyllorna, men i vårt avskilda rum hörs bara deras röster som dämpade mummel. Solstrålarna letar sig in till oss genom fönstren som vätter mot innergården.

Abdullah Nazari går Introduktionsprogrammet på Nacka Gymnasium - ett program som vänder sig till elever som ännu inte är behöriga att läsa de nationella gymnasieprogrammen. Många av eleverna har kommit till Sverige för mindre än tre år sedan och har inte svenska som modersmål. Abdullah är född i Afghanistan och bor nu som nittonåring ensam i en lägenhet i Fisksätra, Nacka.

- Min mamma, pappa och min systerson (8 år) bor i en storstad i norra Afghanistan. Jag bodde nästan ett halvår i Istanbul, Turkiet, och kom som ensamkommande 2015 till Sverige. 

Han öppnar sig på en gång med sin historia, utan någon tveksamhet i sin röst. Jag frågar hur ofta han pratar med sin familj.

- Jag pratar med min familj varannan vecka. De frågar om jag vill åka tillbaka och vad jag vill göra, men jag brukar säga att jag inte kan komma tillbaka just nu. Om 10 år - kanske, om det är möjligt.

En tung suck undslipper honom och man kan nästan känna saknaden som ryms i den. Det tunga samtalsämnet byts tillfälligt ut mot lite skratt när vi konstaterar att vi fyller år bara en dag ifrån varandra. Jag beslutar mig för att fråga om hans framtid istället och svaret dröjer inte länge. 

- I framtiden vill jag bli diplomat, säger Abdullah med en säkerhet i rösten. Jag vill jobba i flera olika länder, som Sverige, Afghanistan och om det är möjligt i USA.

Abdullah är snart för gammal för att fortsätta studera på Nacka Gymnasium. Om han klarar språket och betygen vill han studera på Komvux för att sedan studera internationella relationer på universitet. Efter hans utbildning, som han beräknar tar 7 år till, ska han nå hans dröm att bli diplomat. 

- Jag tror att jag hade velat bo kvar och jobba i Sverige till en början, men jag tror att det blir bättre om jag jobbar i fler länder också. Sverige är ett industriland, där många har det bra. Därför vill jag efter några år åka till Afghanistan och jobba där för mänskliga rättigheter. 

Afghanistan har varit i krig i över 30 år. Efter 9/11 anföll USA landet och även om många utländska styrkor har dragit sig tillbaka är konflikten mellan talibaner och den väststödda regimen fortgående. Det långvariga kriget har lett till att landet har blivit en av världens fattigaste, enligt Svenska FN-förbundet. Abdullah menar att Afghanistan har politiska problem och att politikerna endast tänker på sig själva. 

- I Afghanistan finns det inte många diplomater och jag tänker att jag ska resa runt och prata med alla om Afghanistan, eftersom att det har varit krig där i många år och det är katastrof för alla oss som kommer därifrån. Därför tänker jag att det skulle fungera bättre att bli diplomat än t.ex ekonom.

Han skrattar åt sin långa utläggning. Jag säger att det låter otroligt intressant och att jag blir inspirerad. Han ler. 

- Det är stor skillnad på Afghanistan och Sverige, berättar Abdullah. Om jag pratar för mig så är det stor skillnad på vad jag tänker och tycker just nu jämfört med hur det var när jag bodde i Afghanistan. Till exempel tänker jag inte lika mycket på religion. 

Trots den stora skillnaden säger Abdullah att han trivs väldigt bra i Sverige, faktiskt mycket bra. Jag börjar samla ihop mina anteckningar och tackar honom för intervjun, som jag fick ut mer av än vad jag hade trott. Hans framtidsplaner inspirerar mig och hans berättelse berör mig. Medan vi gör oss i ordning för att gå ställer jag min sista fråga. Hur hade han velat förändra världen? Abdullah väntar några sekunder innan han svarar och tittar grubblande ut genom fönstret medan han formulerar sitt svar.

- Alla vill förändra världen. Även jag. Jag kanske inte kan säga hela världen, men jag vill förändra ett samhälle, jag vill förändra Afghanistan. Jag vill jobba för mänskliga rättigheter, framförallt för människor i tredje världen. Alla ska få rättigheter - alla ska få rösträtt, få gå i skolan och vara jämlika.

Hans ord lämnar mig med en känsla av hopp och inspiration. Människor med hans vilja att förändra tror jag faktiskt gör världen lite bättre. När vi lämnar grupprummet för att gå och ta våra bilder går Abdullah direkt till hyllan för böcker om samhället. Det är där han hör hemma.