I skuggan av sociala medier har en ny och oväntad arbetsmarknad vuxit fram. Det är inte företag, influencers eller appar som ligger bakom – utan privatpersoner som driver OnlyFans-konton och rekryterar ungdomar i åldrarna 15–18 för att sälja vidare deras innehåll.
Det sker anonymt, snabbt och helt utanför samhällets ramar.

Till skillnad från vad många tror jobbar tonåringarna inte själva. De blir anställda eller upplockade av så kallade chefer – individer som driver större OnlyFans-verksamheter, ofta via nätverk som infloww. Ungdomarna får tillgång till materialet, chattar med kunder och säljer PPVs åt chefen, som tar den stora vinsten. Ungdomarna får betalt i kryptovaluta, svart och utan spår.

Det hela fungerar som ett slags informellt callcenter – fast dolt i Discord, Telegram och anonyma konton. Cheferna sköter kunderna på flera konton samtidigt och behöver därför fler som skriver, svarar snabbt och håller igång försäljningen.

Unga lockas in med löftet om snabba pengar:
Ju mer du skriver, desto mer tjänar du.

För många tonåringar känns det som ett ”jobb” snarare än något riskfyllt. De får instruktioner, färdiga säljfraser och tillgång till modellerna de arbetar för. Deras uppgift är att öka försäljningen – inte att visa sig själva.

Fenomenet har vuxit snabbt eftersom strukturen liknar spelbranschen eller dropshipping: unga får resultat direkt. Man jobbar hemifrån, ofta nattetid, på sin mobil. Det tar bara några sekunder att växla från att chatta med kompisar till att sälja PPVs åt en vuxen OnlyFans-modell.

Vi pratar kort med ”Alex”, 16 år, som beskriver det som något helt vardagligt.

”Jag blev kontaktad av en kille som behövde fler som kunde skriva åt hans modeller”, säger han. ”Han gav mig instruktioner, färdiga svar och sa vilka priser jag skulle ta. Jag behövde bara skriva, resten skötte han.”

Betalningen kommer direkt i krypto.

”Han skickar varje söndag”, säger Alex. ”Det är mer pengar än jag någonsin tjänat innan.”

Cheferna håller allt organiserat. De sätter upp säljregler, bestämmer arbetstider och förväntar sig aktivitet. Unga berättar att vissa chefer anställer ett helt team av skribenter som jobbar parallellt och att man kan bli utbytt snabbt om man inte presterar.

Trots att allt sker bakom skärmarna finns en tydlig struktur:
chef → skribent → kund.

Tonåringarna själva är ofta fullt medvetna om att verksamheten inte är helt okej – men normaliseringen gör att det ändå känns ofarligt. När alla runtomkring gör samma sak så suddas gränserna ut.

I chattgrupper delas tips om hur man säljer mer, hur man hanterar krävande kunder och vilka modeller som konverterar bäst. Det liknar ett företag, men utan regler, arbetsrätt eller insyn.

Men i bakgrunden finns riskerna som ungdomarna sällan tänker på. De hanterar vuxet innehåll som egentligen inte är riktat till deras ålder, exponeras för vuxna konversationer och vänjer sig vid en ekonomisk struktur som är helt svart.

Allt sker i en värld där plattformarna är tillfälliga, konton försvinner och relationerna är helt digitala. Det gör fenomenet svårt att upptäcka – och ännu svårare att stoppa.

Alex ser inte sig själv göra detta länge, men just nu är pengarna för lockande:

”Det är enkelt och snabbt. Så länge jag får betalt fortsätter jag. Jag vet att det kanske inte är helt rätt, men det funkar.”

Det är ett nytt sorts ungdomsarbete – byggt på anonymitet, ekonomi i kryptovalutor och en digital kultur som förändras snabbare än vuxenvärlden hinner förstå.